Regissörsbesök! Anna Odell kommer till Fyrisbiografen den 2/12 till visningen kl.15.00! 

Anna Odell bjuder in till en gränslös lek med identiteter, mellan manligt och kvinnligt, mellan verklighet och fiktion.

En konstnär (Anna Odell) har valt ut en känd manlig skådespelare (Mikael Persbrandt) för att de tillsammans, inom ramen för en spelfilm, ska dekonstruera sig själva och sina invanda roller. De ger sig in i en gränslös lek med sin omgivning i ett utforskande av identitet, manligt och kvinnligt. Tillsammans med ett produktionsbolag inleder Konstnären ett komplext arbete. Hon hävdar bestämt att hon måste få göra filmen utan att behöva beskriva var den ska sluta. Filmen kommer att spelas in i perioder och alla skådespelare bor då tillsammans med Konstnären inne i studion. När Konstnären och Skådespelaren börjar lära känna varandra castar de, som en del i undersökningen, Alter Egon. De väljer ut tre skådespelare var, som får i uppgift att gestalta och synliggöra olika karaktärsdrag: Konstnärens Alter Egon; Vera Vitali är gränslös och sexuellt utmanande, Jens Albinus ångestladdad och självdestruktiv och Sofie Gråböl produktiv och logisk. Skådespelarens Alter Egon; Trine Dyrholm är gränslös och aggressiv, Thure Lindhardt självdestruktiv och sårad och Shanti Roney konstnärlig, driven och manlig.

”X&Y är en film som utforskar identitet, manligt, kvinnligt. Det är en lek med verklighet och fiktion och en kontrollerad undersökning av vad det innebär att vara människa i vår medialt gränslösa samtid. Min ingång till filmens tema är bland annat mitt intresse för medias genomslagskraft när det gäller att skapa beskrivningar av offentliga personer som så småningom blir till en sanning för oss. Jag vill ifrågasätta vår tilltro till ”dessa sanningar” genom att leka med den mediala bilden som finns av mig som den gränslösa konstnären och bilden av Mikael Persbrandt som den gränslösa skådespelaren/alfahannen. En annan ingång som också är anledningen till att jag valt att arbeta med just Mikael Persbrandt är att jag sedan jag var liten, varit rädd för män som framstår som mycket män.

Jag har arbetat med metalager som får publiken att med en hisnande känsla aldrig riktigt veta om det gränslösa som händer är fiktion eller verklighet. Filmen är en lekfull undersökning av hur långt vi kan gå i viljan att göra konst av verkligheten. Manuskriptet till filmen utarbetar jag bitvis tillsammans med skådespelarna genom att till exempel skapa situationer där skådespelarna får i uppgift att, utan varandras vetskap, förstärka eller förvränga olika karaktärsdrag. Utifrån den sortens filmade improvisationer skriver jag sedan manus som därigenom får en mycket trovärdig och autentisk dialog. Jag är intresserad av att under processen undersöka vad som händer om man gör något som man inte bör göra eller i verkligheten inte vågar göra. Jag testar också min egen karaktärs gränslösa idéer på kollegor och andra för projektet inbjudna personer. Bland annat har jag fyra gånger gått till en känd psykiater/psykoanalytiker och då improviserat utifrån min mer gränslösa Konstnärskaraktär. Detta har filmats och psykiatern har i förväg informerats om att jag kommer dit i syfte att använda samtalet som underlag för filmens manus. Med instruktioner från mig har också Mikael Persbrandt av samma anledning fått gå till en psykiater. I kontrast till det filmiska fotot arbetar jag med ett skapa ett väldigt naturalistiskt uttryck hos skådespelarna.”
– Anna Odell