Regissören Jafar Panahi är tillbaka! Inför premiären av hans nya film 3 kvinnor visar vi en favoritfilm av regissören som envist och med stor glöd fortsätter göra film trots yrkesförbudet i sitt hemland Iran! Se Taxi Teheran - en film som tar en bit av världen till bion.

Kritierrosad, varm och rolig film - gå och se lyder SvD:s Jeanette Genteles uppmaning från recensionen (Betyg: 6/6) från premiäråret 2015.  

◇ TAXI TEHERAN ◇ 

Befriad från husarrest men belagd med yrkesförbud fortsätter den iranske regissören Jafar Panahi oförtrutet att göra film. Passagerare av alla slag berättar öppenhjärtligt om sina liv för taxichauffören som spelas av regissören själv. Med kameran på instrumentbrädan i sin mobila filmstudio lyckas Panahi med både humor och dramatik ge en bild av dagens Iran. Vinnare av Guldbjörnen i Berlin 2015.

Regissörens kommentar: 
Efter This is Not a Film och Closed Curtain kände jag att jag till varje pris måste börja filma utanför hemmets väggar. Jag öppnade fönstret, tittade ut över Teheran och sökte ett alternativ. Att bara ställa upp filmkameran var som helst på gatan skulle utsätta hela filmteamet för omedelbar fara och leda till att filmen stoppades. Jag fortsatte att titta upp mot himlen. Molnen bildade vackra formationer. Jag tänkte att jag var förbjuden att filma, men inte att ta bilder. Så jag tog mitt första foto. Jag tillbringade ett år med att fotografera himlen. Sedan gick jag runt till alla fotolabb som hade den teknik som krävdes för att förstora bilderna, men alla hittade på ursäkter för att slippa hjälpa mig. En dag tog jag, besviken, en taxi hem. Två andra passagerare pratade högt med varandra medan jag tänkte på vad jag skulle kunna göra i stället. Inte filma, inte fotografera, kanske var det enda som återstod att bli taxichaufför och lyssna på passagerarnas historier. Så tändes gnistan: alla mina första filmer utspelades sig ju i staden, nu skulle jag kanske kunna få med mig staden in i taxin. Dag efter dag tog jag taxi och lyssnade på de andra passagerarnas historier. En del kände igen mig, andra inte. Alla pratade om sina problem och svårigheter i vardagen. Och så en dag tog jag min mobiltelefon och började filma dem...