Flykten Aleppo-Istanbul är en stark berättelse som följer Lena och Meryems flykt från kriget i Syrien. Lena är en 10-årig flicka som förlorar hela sin familj i kriget. Hon blir tvungen att fly till Turkiet med sin nyfödda lillasyster och grannen Meryem, tillsammans med andra flyktingar. Lena vill återvända hem medan Meryems dröm är att nå Europa. Filmens genre är ett känsloladdat drama och visar verkliga händelser som flyktingar stöter på dagligen. Genom att följa Lena visas ett barns perspektiv, men det som också gestaltas är den tuffa situationen och hur flyktingar försöker klara sig själv i ett samhälle som de inte känner till, för att överleva dagen. Detta är en film som visar hur flyktingar kommer närmare varandra och vilka mål de har för att komma till ett bättre samhälle, en film som påverkar tittaren och skapar en större förståelse om flyktingsituationen. I Turkiet lever över en miljon syriska flyktingar som har en gemensam dröm; att leva i fred.

Filmen fokuserar på flyktingkrisen på ett humanitärt sätt. Alla skådespelare i filmen, förutom Saba Mubarak, är flyktingar på riktigt och detta stärker filmens trovärdighet. Detta är unikt, en långfilm som låter de berörda själva vara med i berättelsen. Det är ett sätt att ge flyktingarna en röst, ett sätt att respektera deras berättelse. Det är också ett sätt att visa människorna som lever i den här situationen, att visa riktiga ansikten och riktiga drömmar och mål. De som ser filmen får möjligheten att se att flyktingar är människor, bara människor som söker det vi alla söker, och det är frihet och glädje. Filmen är skapad främst av kvinnor - regissören Andac Haznedaroglu har även skrivit filmens manus.